Nu har jag varit utan guldhamstrar i 1 år och 4 månader.. vilket känns helt sjukt länge. Samtidigt som det känns som att jag varit utan dem betydligt längre än så. Det känns som att det var minst 2 år sedan jag blev tvungen att ta bort dem pga papovan. Men det är väl för att jag längtar så mkt till att få ha hamster igen, då känns det som att tiden står helt stilla :(

Jag har tänkt väldigt länge på när jag ska våga skaffa ett par guldhamstrar igen, jag hade planer på att göra det ungefär nu i slutet av året men så kom ytterligare ett fall av papova fram till ytan och jag blev rädd.
Så nu vet jag inte alls hur jag ska göra, hittar man bara en uppfödare man vet är säker så är det väl ingen fara. Men jag är så extremt nojig, med all rätt iofs. Men har iaf bestämt mig för att börja kolla lite smått efter en hane eller två.

Tanken är att jag ska köpa ett par hanar, beroende på vad jag hittar, och sen låta dem bli kanske 8-9 månader innan jag börjar kolla mig runt efter ett par honor. Någonstans måste man ju börja, och logiskt sett är det ju smarast att börja med hanarna då det bara är ett plus att de får bli lite äldre innan man ev. tar en kull på dem. Så det är väl lite så jag har tänkt.
Men om jag nu tillåter mig själv att fantisera lite fritt så vet jag ju vad jag är ute efter i hamsterväg. Jag vet vilka färger jag vill ha, vilket typ av temperament jag söker och hur jag vill att de ska vara. Det är dock inte så himla tvärlätt att hitta! Kanske gör jag rätt i att åtminstone börja titta mig runt, för det kan ta sin lilla tid innan man hittat något man faktiskt är intresserad av.. jag är så himla petig, det ska ju eventuellt bli en nystart på min uppfödning så då är det klart att jag vill få en bra grund att stå på!

Jag önskar att papova viruset fick dö ut nu en gång för alla, vilket jag vet att det inte kommer att göra. Men jag vill aldrig nånsin komma i kontakt med viruset igen.
Om jag skulle starta upp lite smått med hamstrar igen, och bli drabbad av detta virus en gång till så vet jag allvarligt talat inte vad jag tar mig till. Det jag har gått igenom nu det senaste året vill jag aldrig mer bli tvingad att gå igenom, jag HAR ingen annan hobby än hamstrar, hur tragiskt det än kan låta. Men vad gör man om det händer igen??? Ja det vill jag inte ens tänka på, men risken finns ju att man aldrig mer ens våga tänka på att få ha hamster igen.

Jag vill inte bara ha hamstrar för att kunna avla på dem, jag vill ha hamstrar för att dom gör mig hel. Bara att de finns hos en.. usch vad jag saknar det!

Vi får helt enkelt se när jag vågar ta hem någon liten pälsboll igen, men jag kan säga som så.. att den dagen så finns det INGEN människa på jorden som kommer vara lyckligare än jag!   

Googlade mig själv (eller snarare min uppfödning) och hittade åt denna blogg, herre gud.. jag har totalt glömt bort att den ens existerade !

Vet inte om jag kommer att fortsätta blogga här sen, för tillfället ligger min uppfödning nere pga Papova (mer om det viruset kan du läsa om här; http://exentrions.weebly.com/papova-information.html)

Jag har även skrivit ihop en text om min egen historia kring detta, så ni som undrar varför jag helt plötsligt är utan hamstrar, läs gärna detta: http://exentrions.weebly.com/papova-med-facit-i-hand.html

Det är verkligen absurbt, att man gått igenom allt detta med Papovan. Sånt som man knappt hade någon aning om vad det var, att det drabbade en själv.. min största rädsla har alltid varit att alla mina djur skulle dö. Ända sen jag var liten, å nu fick jag uppleva det :'(
Jag saknar mina hamstrar så GALET mkt!! Tänker på dem varje dag, hela tiden. Jag vill inget hellre än att får starta om på nytt, samtidigt som jag ändå vill vänta tills man vet mer om hur långt smittan spridit sig..

Så jag kommer att avvakta innan jag köper hem en guldis igen.

Men men, en vacker dag så :')


Tills vidare- är det någon där ute i cybervärlden som lyckas hitta åt denna blogg så får jag gratulera! För jag hade som sagt själv helt glömt bort den ;D

På återseende!

Precis som överskriften säger så har Operatårta och Jonagold varit på dejt. De parade sig igår den 16 oktober och ev. ungar väntas 1 november.

Det blir rost i långhår, med mycket fina och snälla föräldrar! Ska bli väldigt spännande, själv hoppas jag på en stor och fin rost hane som kan ingå i choklad linjen framöver. Vore helt underbart, speciellt iom att Opis å Jonagold är obesläktade med de andra jag har här hemma.

Nu äre bara att luta sig tillbaka och hoppas att allt går som planerat    

Blivande mamma (t.v) är Rost Långhår, pappa Jonagold Choklad långhår.
Kan inte bli annat än helt underbara ungar efter dem.. *längta*

Sötisarna   

I morse fanns de där. rosa, nakna och skrynkliga.. alldeles underbart söta!

Vilja mår bara bra och jag kunde räkna ungefär 6-7 st. Kan vara mer, kan vara mindre. Tog bara en snabbtitt för att se om de kommit å så att alla mådde bra.

Välkommen till världens små hamsterknyten!!   

Åhh vad jag är glad.. Vilja är tjock och fin och ikväll/natt bör hennes små komma.. Jag är såå spänd och längten!! Går inte att beskriva.. det är lika roligt varje gång , man blir alldeles kollrig  

Lägger upp dagens bilder på blivande mamma, hon är såå vacker!!

Bebisbulor!!

ska bli väldans kul att se vad det blir.. och hur många! Tippar på kanske 6-8 st. Tror inte det blir så många, vet inte varför men det bara känns så.

Men hoppas på en hona och hane som vill stanna här iaf, i lh... gärna nån bandad kanske till å med satin ohhhoooohhhh... dregel varning   

Igår parade sig Baileys & Vilja!! Wiiie..! Men ja.. jag har nog aldrig sett en hane vara så himla nollad på vad han ska göra.. alltså, går inte djur efter instinkt?

okej att de kan vara lite svårt första gången, att veta va man ska göra.. Men det blev inte ens bättre efter ett par försök. Jag menar, när honan står där redo och villig, å hanen börjar snegla på hennes svans liksom "gah, den där är ju i vägen!" för att sedan hasa upp på henne.. och upp över ryggen.. gång på gång.. Varefter han blir frustrerad över att han ramlar av henne, gör fina volter i luften och anstränger sig som FAN. Å så får han ändå inte till det! Då blir man lite smått full i skratt, även om det inte är illa menat   

Följden blev iaf i detta läge, att Baileys blev frustrerad hihi.. så jäkla söt, han ba "whaaat- jag fattar ingenting, det är nåt jag vill göra med henne men jag vet inte vaaart?!"  Han klättrade runt på henne och bet i hennes nackskinn liksom GAH- vad ska jag GÖRA å HUR?!    

Sen satt han och tvättade sig ungefär 70% av tiden han och honan träffades. ( å jag som trodde det var vi tjejer som var fåfänga......)

Till och med Vilja började ju fundera på "vad är det här?" jisses vilket tålamod hon hade, jag är helt fascinerad alltså.  Hennes taktik för att uppehålla hans intresse och uppmuntra honom till att försöka igen var att gå fram och visa upp sig! Hon gick fram- nosade lite på honom, varefter hon gick runt honom i cirklar tills han fick upp lusten igen.. typ.. hallååååå ser du inte miiig!? blink blink   

Hur som helst, efter många om och men så blev det som inget mer.. Han fick till det ett par gånger men jag är osäker på om det verkligen räcker haha.. lilla Baileys!! Jag älskar honom nästan mer nu än innan, att man kan vara så himla.. oteknisk?

Det sägs ju att storleken inte har någon betydelse å det är ju bra för han är inte så jätte stor till storleken (nu syftar jag på hans Kropp dårå), men att det är tekniken å "hur man använder den" som är det avgörande...

eh... då kan jag tyvärr inte ge honom pluspoäng för nåt- förutom att han var söt som en pärta    

Lägger upp en flumbild från parningen.. så ni kanske förstår dilemmat bättre.

"Total fail?"

Men nu håller jag iaf tummarna! Det är en mycket efterlängtad kull !   

Om det tog så kommer det ungar den 15 Oktober :)

Måste få dela med mig lite av ett par söta bilder på mina bollar, finns ju ett helt gäng Guldhamstrar här hemma men även ett par vintervita. Underbara tillvaro alltså, jag älskar verkligen mina små odygdningar   

Gick in i sovrummet en kväll för att se vad Myo hade för sig..

så hittar jag henne liggandes såhär? Hon som brukar vara så pigg å alert.. eh, näedå. Här var det chilling time på hög nivå!

Sötare får man leta efter hihi

Yrmelur ser alltid så himla rolig ut, vilken söt liten charmör han är!

Hans favoritsysselsättning är att äta, han är ett riktigt litet matvrak.. nom nom!

Nä men hoppsan.. där slant ja!

Se no evil, hear no evil? Hmmm...

Haha! Snork är bara bäst, hur ser hon ut egentligen ?! Gull Unge!!   

Nu har jag väntat i månader på att kunna ta nästa kull.. ååh vad tiden går sakta ibland alltså!

Men nu äntligen är det dags, hittar jag bara brunsten på Vilja så kommer jag att låta henne träffa sin blivande .. ska bli sååå kul!

Det är min egenuppfödda Exentrion's Baileys Reverse som ska bli pappa, han är en underbar liten choklad bandad, rex korthårig kille. Han bär på långhår så jag hoppas det blir mestadels lh i kullen   
Honan blir samma som sist, Paradisgårdens Vilje, choklad satin långhår..

Jisses vad jag vill ha bandade små chokladisar alltså ^^
Det förväntas bli choklad i enfärgat samt bandat, satin och ev. rex..

Jag kommer med mer uppdateringar när parningen är gjord   

Vill du ställa dig i kö på en unge, maila mig på rottwa85@hotmail.com

Titta även in på min hemsida för mer info om köpet!

www.exentrions.weebly.com

Tjingeling!