Nu har jag varit utan guldhamstrar i 1 år och 4 månader.. vilket känns helt sjukt länge. Samtidigt som det känns som att jag varit utan dem betydligt längre än så. Det känns som att det var minst 2 år sedan jag blev tvungen att ta bort dem pga papovan. Men det är väl för att jag längtar så mkt till att få ha hamster igen, då känns det som att tiden står helt stilla :(

Jag har tänkt väldigt länge på när jag ska våga skaffa ett par guldhamstrar igen, jag hade planer på att göra det ungefär nu i slutet av året men så kom ytterligare ett fall av papova fram till ytan och jag blev rädd.
Så nu vet jag inte alls hur jag ska göra, hittar man bara en uppfödare man vet är säker så är det väl ingen fara. Men jag är så extremt nojig, med all rätt iofs. Men har iaf bestämt mig för att börja kolla lite smått efter en hane eller två.

Tanken är att jag ska köpa ett par hanar, beroende på vad jag hittar, och sen låta dem bli kanske 8-9 månader innan jag börjar kolla mig runt efter ett par honor. Någonstans måste man ju börja, och logiskt sett är det ju smarast att börja med hanarna då det bara är ett plus att de får bli lite äldre innan man ev. tar en kull på dem. Så det är väl lite så jag har tänkt.
Men om jag nu tillåter mig själv att fantisera lite fritt så vet jag ju vad jag är ute efter i hamsterväg. Jag vet vilka färger jag vill ha, vilket typ av temperament jag söker och hur jag vill att de ska vara. Det är dock inte så himla tvärlätt att hitta! Kanske gör jag rätt i att åtminstone börja titta mig runt, för det kan ta sin lilla tid innan man hittat något man faktiskt är intresserad av.. jag är så himla petig, det ska ju eventuellt bli en nystart på min uppfödning så då är det klart att jag vill få en bra grund att stå på!

Jag önskar att papova viruset fick dö ut nu en gång för alla, vilket jag vet att det inte kommer att göra. Men jag vill aldrig nånsin komma i kontakt med viruset igen.
Om jag skulle starta upp lite smått med hamstrar igen, och bli drabbad av detta virus en gång till så vet jag allvarligt talat inte vad jag tar mig till. Det jag har gått igenom nu det senaste året vill jag aldrig mer bli tvingad att gå igenom, jag HAR ingen annan hobby än hamstrar, hur tragiskt det än kan låta. Men vad gör man om det händer igen??? Ja det vill jag inte ens tänka på, men risken finns ju att man aldrig mer ens våga tänka på att få ha hamster igen.

Jag vill inte bara ha hamstrar för att kunna avla på dem, jag vill ha hamstrar för att dom gör mig hel. Bara att de finns hos en.. usch vad jag saknar det!

Vi får helt enkelt se när jag vågar ta hem någon liten pälsboll igen, men jag kan säga som så.. att den dagen så finns det INGEN människa på jorden som kommer vara lyckligare än jag!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Googlade mig själv (eller snarare min uppfödning) och hittade åt denna blogg, herre gud.. jag har totalt glömt bort att den ens existerade !   Vet inte om jag kommer att fortsätta blogga här sen, för tillfället ligger min uppfödning nere pga Papo...

Precis som överskriften säger så har Operatårta och Jonagold varit på dejt. De parade sig igår den 16 oktober och ev. ungar väntas 1 november. Det blir rost i långhår, med mycket fina och snälla föräldrar! Ska bli väldigt spännande, själv hoppas...

I morse fanns de där. rosa, nakna och skrynkliga.. alldeles underbart söta!   Vilja mår bara bra och jag kunde räkna ungefär 6-7 st. Kan vara mer, kan vara mindre. Tog bara en snabbtitt för att se om de kommit å så att alla mådde bra.   Välko...

Åhh vad jag är glad.. Vilja är tjock och fin och ikväll/natt bör hennes små komma.. Jag är såå spänd och längten!! Går inte att beskriva.. det är lika roligt varje gång , man blir alldeles kollrig     Lägger upp dagens bilder på blivande mamma, h...

Igår parade sig Baileys & Vilja!! Wiiie..! Men ja.. jag har nog aldrig sett en hane vara så himla nollad på vad han ska göra.. alltså, går inte djur efter instinkt? okej att de kan vara lite svårt första gången, att veta va man ska göra.. ...