Nu har jag varit utan guldhamstrar i 1 år och 4 månader.. vilket känns helt sjukt länge. Samtidigt som det känns som att jag varit utan dem betydligt längre än så. Det känns som att det var minst 2 år sedan jag blev tvungen att ta bort dem pga papovan. Men det är väl för att jag längtar så mkt till att få ha hamster igen, då känns det som att tiden står helt stilla :(

Jag har tänkt väldigt länge på när jag ska våga skaffa ett par guldhamstrar igen, jag hade planer på att göra det ungefär nu i slutet av året men så kom ytterligare ett fall av papova fram till ytan och jag blev rädd.
Så nu vet jag inte alls hur jag ska göra, hittar man bara en uppfödare man vet är säker så är det väl ingen fara. Men jag är så extremt nojig, med all rätt iofs. Men har iaf bestämt mig för att börja kolla lite smått efter en hane eller två.

Tanken är att jag ska köpa ett par hanar, beroende på vad jag hittar, och sen låta dem bli kanske 8-9 månader innan jag börjar kolla mig runt efter ett par honor. Någonstans måste man ju börja, och logiskt sett är det ju smarast att börja med hanarna då det bara är ett plus att de får bli lite äldre innan man ev. tar en kull på dem. Så det är väl lite så jag har tänkt.
Men om jag nu tillåter mig själv att fantisera lite fritt så vet jag ju vad jag är ute efter i hamsterväg. Jag vet vilka färger jag vill ha, vilket typ av temperament jag söker och hur jag vill att de ska vara. Det är dock inte så himla tvärlätt att hitta! Kanske gör jag rätt i att åtminstone börja titta mig runt, för det kan ta sin lilla tid innan man hittat något man faktiskt är intresserad av.. jag är så himla petig, det ska ju eventuellt bli en nystart på min uppfödning så då är det klart att jag vill få en bra grund att stå på!

Jag önskar att papova viruset fick dö ut nu en gång för alla, vilket jag vet att det inte kommer att göra. Men jag vill aldrig nånsin komma i kontakt med viruset igen.
Om jag skulle starta upp lite smått med hamstrar igen, och bli drabbad av detta virus en gång till så vet jag allvarligt talat inte vad jag tar mig till. Det jag har gått igenom nu det senaste året vill jag aldrig mer bli tvingad att gå igenom, jag HAR ingen annan hobby än hamstrar, hur tragiskt det än kan låta. Men vad gör man om det händer igen??? Ja det vill jag inte ens tänka på, men risken finns ju att man aldrig mer ens våga tänka på att få ha hamster igen.

Jag vill inte bara ha hamstrar för att kunna avla på dem, jag vill ha hamstrar för att dom gör mig hel. Bara att de finns hos en.. usch vad jag saknar det!

Vi får helt enkelt se när jag vågar ta hem någon liten pälsboll igen, men jag kan säga som så.. att den dagen så finns det INGEN människa på jorden som kommer vara lyckligare än jag!